lördag 23 november 2013

Bilder

Äntligen har jag funnit lite tid till liter bilder på lilla vackra Chelsea!





Mer sovande än vaken.

Kämpigt

Tid har man allt annat än gott om. Tyckte man att det var jobbigt med ett barn finns det inte ord nog för vad det är med två barn. Missförstå mig rätt, älskar dem till månen och tillbaka men jag är trött. Jag räcker liksom inte till. Hade behövt klona mig. Chelsea sover mindre och mindre och Champagne blir gnälligare och gnälligare. Och vem kan egentligen klandra henne? Känns som jag har nada tid till henne. Försöker att vi ska mysa, läsa, rita eller vad hon nu vill göra så fort Chelsea tar sig lite sömn. Men den tiden känns inte som det är nog. Hoppas att jag inte är ensam om att känna det som jag inte räcker till. Sen tröttheten ska vi inte tala om. Champagne är på dagis 3 dagar veckan 5 timmar om dagen. Försöker vila dessa tillfällen men klart att lilla Chelsea ser det som ett fantastiskt tillfälle att vara vaken. Nätterna har dock blivit lite bättre och jag hoppas att det fortsätter på det hållet.
Har installerat en app där jag kan ta tid på allt från matning till sömn, bajsblöjor osv. Ska se om jag kan se någon rutin i dagarna eller om det bara är lite hur som haver med vakenhet och sömn. Blöjorna känns väldigt orelevant då det alltid är något i blöjorna, inget att oroa sig för där inte.
Fortsätter att lova att återkomma med bilder och ja de kommer komma. Befinner mig i detta nu på bibblan utan sladden till mobilen så kan inte lägga upp en bild. Smarthuvud.
Trotts att det känns som väggen är nära så älskar jag mina barn så in i norden. Tänk att man kan få så vackra töser som jag har!

fredag 8 november 2013

Förlossningen


Jag blev väckt klockan 4.00 på morgonen av Champagne. Redan på väg ur sängen märkte jag hur det var en våt fläck i sängen och hur det rann vätska längs benen. Gick in på toaletten och upptäckte att pappret blev lite blodigt. Satte på en binda för att se hur mycket blod som kom eller om det bara var en illusion i mitt nyvakna tillstånd. Samt att jag vet att förlossningen vill ha en binda för att kunna fastställa om det är fostervatten som läcker. Väckte sambon och berättade om blodet, satte mig och googla lite. Ja varför ringa förlossningen direkt tänkte jag då det jag inte var säker på blodet, mängd vatten och hade inga andra symtomer på att en förlossning på G.
Överallt stod det om att man alltid ska ringa förlossningen vid färskt blod. Kollade bindan och visst var där färskt blod och inte så mycket vätska. Bestämde mig för att ringa förlossningen när Champagne vaknat för dagen. Detta gör hon 98% av fallen kl 6 på morgonen. Vid 5 tiden började jag få lite värkar. Klockade dem och de snittade på ca 4 min och var lite under minuten långa.
Ringde så småningom förlossningen som gav mig en tid klockan 10.30 för att göra en check up.
Hade konstant värkar från klockan 5 och när vi satte oss i bilen till förlossningen så avtog värkarna och snittade på ca var 10min. Skoja om besvikelse. På förlossningen fortsätter värkarna vara var 10:e minut och de kunde inte avgöra om det var fostervatten eller inte.  Jag blev ordinerad en sväng på stan/fika fram till klockan 13.30 och sen komma in på en kontroll till.
Ute på stan blev värkarna direkt täta och gjorde förbannat ont. Krister hjälpte mig att andas igenom dem, men det började bli riktigt jobbigt. Efter ett bra tag flyttade vi bilen till min pappa och bestämde oss för att ta med BB väskan och bege oss tillbaka till förlossningen.  Grät av smärta i värkarna på vägen till förlossningen. Kom in igen lite över 13. De kunde fortfarande inte fastställa om det var fostervatten men såg att värkarna hade tätnat och var ganska starka. Blev äntligen kollad hur öppen jag var, då var jag öppen 4 cm (ca kl 13.20). Jag blev då inskriven och jag led av smärta. Andades, frustade och panikade vart om varandra. Satt på en pilates boll hängandes över sängen med Krister som masserade min rygg. Bad om lustgas någon gång under alla värkar, hörde att den sattes på men den gavs aldrig till mig. Tillsist bad Krister dem om att ge den till mig. Blev även kollad hur öppen jag var då var jag 8 cm öppen men inga håll på hinnorna så de tog håll på hinnorna och vattnet fullkomligt forsade ut. Jag hade sen svårt att sitta och stå upp pga smärtan så jag halv stod på knä i sängen, lutandes över huvudgaveln. Kände att krystvärkarna kom och barnmorskorna tyckte det var bäst att jag slutade med lustgasen. Tyckte att mina krystvärkar var lite "fattiga" gemfört mot när jag födde Champagne men likt väl lyckades jag få ut en bebis även denna gången. Tyckte att det var en extremt blodig historia och väldigt smärtsam just när huvudet stod i öppningen och var på väg ut och jag behövde invänta nästa krystvärk. klockan 15.09 kom det en liten flicka. Hon vägde 3428g och var 50cm lång. Lika söt som sin syster.
Tyvärr sprack jag, något jag hade oroat mig så mycket för. Blev sydd och på något ställe var det bästa att använda kallt vatten efter toalettbesök det bästa för läkningen.
Måste ju säga att jag är nöjd över att det gick så snabbt även denna gången. Inskriven 13.00 och Chelsea ute kl 15.09. Hade lustgas i ca 30min av tiden så jag hade nog klarat hela förlossningen utan men är väldigt nöjd med att ha lustgasen, då den ger lite lindring.
Vi stannade en natt på BB sen åkte vi hem för att bli en liten familj på riktigt. Det är fortfarande lika jobbigt som de första dagarna att hinna med att ha tid till 2.  Speciellt ju mer lilla Chelsea är vaken om dagarna.
Kan minst sagt säga att man är en extremt trött och sliten 2 barnsmamma som är mer än nära att bryta ihop någon gång då och då.
Bilder och mer om livet kommer framöver.

torsdag 24 oktober 2013

Chelsea Adina

Det kom en bebis till slut! Tisdagen den 22 okt ville hon äntligen ut. Lilla Chelsea Adina. Hon vägde 3428g och var 50 cm lång.
Ska ta mig tid att skriva om förlossningen innan vi åker upp till Småland på söndag.
Just nu försöker man vänja sig vid att vara 2 barns mamma, få amning att fungera osv. Är i ärlighetens namn helt slut, men jag hinner förhoppningsvis komma ikapp med allt.

söndag 20 oktober 2013

BF +2

Igår vaknade jag av att Champagne låg och ropade. Då var inte klockan mer än lite i 6. Jag var dödstrött då jag inte sovit bra under natten eftersom en bil kraschade rakt in i grannens mur (var jagad av polisen). Det var en jäkla smäll samt att man givetvis blir nyfiken och måste kika lite genom fönstret. Somnade inte förrän vid 2 tiden, vid 4:a tiden behövde Champagne lite uppmärksamhet och som sagt sen var hon vaken redan vid 6. Jag hade då en massa värkar och var helt säker på att bebisen skulle komma under lördagen. Hela jag kände mig annorlunda och jag var så säker på min sak så funderade på om jag skulle skicka ett medelande till min pappa redan då för att förvarna om att vi skulle komma med Champagne under dagen. Hade så ont av värkarna så jag var tvungen att ta en varm dusch som lindrande. Vad hände sen? Jo efter ett par timmars smärta så var det precis som vanligt igen. Jag blev verkligen besviken då jag läst på flera ställen att man vet när det är dag dags. Igår visste jag att det var dags men ingen bebis har kommit och det känns verkligen inte som någon bebis är på väg. Jag fortsätter att ha molvärk men vad spelar det för roll undrar jag när inget annat händer. Visst det är bara BF+2 men jag tror inte att bebisen kommer komma utan en igångsättning. Min kropp är nämligen inte gjord för graviditeter så varför skulle något fungera enligt naturens gång denna gången? Jag är riktigt bitter och mår verkligen super dåligt över att jag fortfarande är gravid.
Jag har redan börjat räkna på när jag tidigast kan bli igångsatt, hur jag ska lösa det med barnvakt osv då min pappa är bortrest. Jag kan nämligen tänka mig att föda i Småland där vi kommer befinna oss under vecka 44 men jag vill ha en planerad igångsättning här hemma i Skåneland eftersom det innebär fler möten med både BM och läkare på förlossningen. Ja, jag vet att jag går händelser i förväg men då kanske ni förstår hur hopplöst allt känns.
Igår monterade Krister in bilbarnstolen till bebisen och Champagne har nu flyttat bak i baksättet, dock fortfarande bakåtvänd och kommer nog sitta så till vi byter stol. Undrar så hur mycket hon förstår av att det kommer komma en bebis. Lilla stumpan som inte längre kommer vara minstingen här hemma.
Har förresten känt bebisen mindre än vanligt, känner den fortfarande (inget idag dock men brukar inte känna den förrän senare under dagen), men inte alls så mycket. Kanske borde ringa förlossningen? Läst lite olika på nätet att det är normalt med mindre fosterrörelser nära en förlossning men samtidigt står det ju att bebisen få för lite näring och det är därför det är avsaknad av rörelse. Får väl testa en del av alla tips på hur man ska känna rörelser bättre.

fredag 18 oktober 2013

Today is the day


Jaha så var vi då på BF dagen. Inte en bebis så långt man kan skymta eller känna. Inga värkar, inga tecken på att något skulle vara på G. Visst dagen är inte slut men en sak är jag säker på, ingen bebis kommer idag. Tycker det kommer tecken som visar på att det skulle kunna vara något på gång och lika snabbt försvinner dessa tecken. Uppmuntrande värre.
Jag kan dock tycka att magen har sjunkit en del, men mer kan den. Jag har börjat må fruktansvärt illa. Kan inte äta något utan att det står mig upp i halsen och nästan mer därtill. Har druckit lite blåbärssoppa, gjorde inte saken värre men inte bättre heller. Men kanske om man skippar maten och lever på blåbärssoppa?? Jag vet man bör äta men jag orkar seriöst inte må så här illa. Värre än början på graviditeten.
Ringde MVC med förhoppning om en ny hinnsvepning idag. Givetvis var min BM ledig och den andra BM (ja det finns bara 2), hade knökfullt annars hade hon kikat på mig. Så här sitter jag i dessa ständiga mjukiskläderna, värkande rygg, stödstrumpor och känner mig så oattraktiv så det inte ens att sätta ord på det.
Jaja, den andra barnmorskans tips till mig var vila, vila och ännu mer vila, bara ta det lugnt och INTE
tänka på hur gärna jag vill att bebisen ska komma. Utan släppa tankarna på det. Lättare sagt än gjort säger jag lite bittert. Får väl bli en helg med mycket vila samt någon form av sysselsättning som får mig att tänka på annat än bebisen.